Livet är bra konstigt..
Ibland så sitter jag och funderar på vad livet har för någon mening..
Folk kommer och går genom mitt liv och jag hinner ibland inte reagera..
Varför är de så? Jag vill att vissa ska stanna längre än andra..
Och varför är man aldrig nöjd med livet?
Jag börjar nog gå in i en liten deppig period nu..Och jag vill inte de.. Men jag kan inte styra allt längre..
Jag orkar inte vara på topp och inte alltid vara alla till lags hela tiden..
Jag är inte som alla andra,och jag vill aldrig ändra på mig..
Men imorse satt jag och pratade med J, och jag var faktiskt ärlig och sa att jag skulle kunna tänka mig barn ihop med honom..På riktigt barn?! Var är de för fel på mig? Jag fattar de inte!!
Kan någon förklara för mig varför jag är som jag är..Jag litar inte på J längre, och de kommer ta lång tid att börja göra de igen.. Men varför i helvete kom vi in på barn, och varför fattar han alltid allt jag säger..
Han förstår mig och han har alltid lyssnat på mig..Men jag har blivit sårad..Och jag är livrädd av att bli sårad av någon igen..Jag fixar inte de..Livet går nog ut på att folk kommer och går genom ens liv hela tiden..
Man blir sårad och man blir lämnad nere i skiten..Jag vet..
Jag orkar inte..Undrar vad som kommer hända i mitt liv..
Undrar hur de kommer se ut om några år..Jag har alltid sagt att jag inte ska ha barn..Men man vet aldrig..
Någon dag kommer jag nog inte vara lika deppig och nere..
Någon dag kommer jag klättra upp för min stege och då har jag besegrat allt!!
Life is not long,just do what you want..And all will be okey..
men gumman. livet e verkligen värt att leva =) du har mi =) ja finns alltid för di de vet du.. =)
Jag tycker du är en väldigt fin människa! stor kram tilll dig.
Jag finns här för dig och det är inte konstigt att han väcker dom där gamla känslorna, ni har ju aldrig riktigt påbörjat och inte heller avslutat... Älskar dig! Kramar
