Blir lite arg på mig själv..
Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen med alla min konstiga tankar och känslor. De mesta kan ibland kännas så otroligt långt borta och jag gillar de inte riktigt. Jag inser att jag måste snart bita i de sura äpplet och be om ursäkt, även om jag tycker att de inte är jag som har gjort fel så saknar jag vissa stunder. Stunder jag ändå vet att inte kommer bli som vanligt. Jag har också varit ganska lagom arg och irriterad på en arbetskollega som är så fruktansvärt arbetsskygg. Trodde verkligen inte att de fanns så otroligt många av den sorten. Hon åker seriöst till jobbet för att sitta av tiden och få pengar.
Jag fick idag torka upp gammalt blod från i måndags natt, som den där dumma gamla haggan inte torkade bort igår. Fast våran brukare bad henne göra de. Jag vill bara skrika till den här personen och säga att hon får sparken. Vi jobbar för ett äldre par och dom har sina rutiner som inte riktigt går att ändra på. That's is the shit sometimes. Vi ska helt enkelt bara göra de dom ber oss om. De är dock ingen som har sagt att vi ska hinna göra allt innan vi åker hem. Plus att denna kärring snckar skit om oss alla andra, till våran brukare. Hur smart får man lov att bli? Är man mellan 35 och 50 så kanske man ska ta och sluta försöka att bli sedd av andra personer som behöver tillbringa all sin tid som dom har tillsammans.
Våran brukare har en sjukdom som heter ALS, de innebär att alla muskler i kroppen förtvinar mycket fort. Dom slutar att prata till slut, kan inte äta genom munnen och har de allmänt jobbigt. Den enda utväg är just döden. Detta par har som sagt varit gifta i så där typ hundra år eller så. Nej, men vad vet jag om de. Dom har iallfall varit ett par sen ungdomen. Och den ena kommer att dö, men man vet inte riktigt när. De kan hända inatt och de kan hända om 2 månader. De är ingen som vet. De jag blir mest arg på är att denna kärring som ska kalla sig för min arbetskollega, försöker att tillbringa all tid när hon är där med dom. Vilket är helt fel. Och de gör mej bara så frustrerad. Hon fattar inte vad de innebär att jobba som assistent. Hon går inte undan när dom får besök av anhöriga. Jag blir så arg.
Nog pratat om den kärringen nu. Har iallafall hunnit varit i Viklau och grattat bästa och sötaste Kevin. Han fyller 2 år idag. Tiden har verkligen sprungit iväg. Jag minns när jag lurade med Jacob på Kevins barndop och lite annat när de gällde den där söta ungen. När Kevin fick sin första leksaks traktor. De va av Jacob. Ja, jag saknar Jacob ganska mycket. Men vi förändras och skaffar oss varsitt liv. Trodde nog att vissa saker skulle vara för alltid, jag vet att hans och min vänskap kommer alltid att finnas där. Men för tillfället är de jag som har skitit i de blå skåpet. Och jag orkar liksom inte ta tag i mej själv och be om ursäkt. Jag har inte funderat klart när de gäller vissa saker mellan honom och mej. MEN, jag är inte kär i honom, jag saknar den vänskap jag hade med honom. Att prata om allt, att man kunde ringa när som på dygnet och berätta något. Samma sak gällde honom. Men nu går de ju som sagt inte längre. Våran vänskap har ju upphört. Så kan de gå. Nog pratat om honom också.
Ibland önskar jag faktiskt att jag hade en sån där snygg kille att bara se en film med och helt enkelt bara mysa. Inget sex eller hångel och sånt. Utan bara va. Tyvärr så hittar man inte sånna personer på träd inte.
Jag får leva vidare på mina drömmar jag har i mitt lilla huvud. Dom trivs så bra där.
Just nu längtar jag verkligen efter den 27 Mars. Detta är ju dagen då de är hela hallen. Jag längtar tills Fia kommer hem igen och styr upp lite i min vardag. Jag kan faktiskt göra sådant själv med. Men ibland är de bra att ha en Fia som kan styra och ställa lite. =) Hela hallen hoppas jag kommer bli så toppen de kan bli. Jag ska ha skit kul. Hade inte planerat något annat inte.
Nu skriker sängen efter mej, och mina ögon blir bara tyngre och tyngre. Blir att jobba imorgon från 9-21 och natt på lördag.Så på lördag kväll börjar jag 21- 09. Härligt de. Ha en toppen kväll.
Tjipp!!
Jag fick idag torka upp gammalt blod från i måndags natt, som den där dumma gamla haggan inte torkade bort igår. Fast våran brukare bad henne göra de. Jag vill bara skrika till den här personen och säga att hon får sparken. Vi jobbar för ett äldre par och dom har sina rutiner som inte riktigt går att ändra på. That's is the shit sometimes. Vi ska helt enkelt bara göra de dom ber oss om. De är dock ingen som har sagt att vi ska hinna göra allt innan vi åker hem. Plus att denna kärring snckar skit om oss alla andra, till våran brukare. Hur smart får man lov att bli? Är man mellan 35 och 50 så kanske man ska ta och sluta försöka att bli sedd av andra personer som behöver tillbringa all sin tid som dom har tillsammans.
Våran brukare har en sjukdom som heter ALS, de innebär att alla muskler i kroppen förtvinar mycket fort. Dom slutar att prata till slut, kan inte äta genom munnen och har de allmänt jobbigt. Den enda utväg är just döden. Detta par har som sagt varit gifta i så där typ hundra år eller så. Nej, men vad vet jag om de. Dom har iallfall varit ett par sen ungdomen. Och den ena kommer att dö, men man vet inte riktigt när. De kan hända inatt och de kan hända om 2 månader. De är ingen som vet. De jag blir mest arg på är att denna kärring som ska kalla sig för min arbetskollega, försöker att tillbringa all tid när hon är där med dom. Vilket är helt fel. Och de gör mej bara så frustrerad. Hon fattar inte vad de innebär att jobba som assistent. Hon går inte undan när dom får besök av anhöriga. Jag blir så arg.
Nog pratat om den kärringen nu. Har iallafall hunnit varit i Viklau och grattat bästa och sötaste Kevin. Han fyller 2 år idag. Tiden har verkligen sprungit iväg. Jag minns när jag lurade med Jacob på Kevins barndop och lite annat när de gällde den där söta ungen. När Kevin fick sin första leksaks traktor. De va av Jacob. Ja, jag saknar Jacob ganska mycket. Men vi förändras och skaffar oss varsitt liv. Trodde nog att vissa saker skulle vara för alltid, jag vet att hans och min vänskap kommer alltid att finnas där. Men för tillfället är de jag som har skitit i de blå skåpet. Och jag orkar liksom inte ta tag i mej själv och be om ursäkt. Jag har inte funderat klart när de gäller vissa saker mellan honom och mej. MEN, jag är inte kär i honom, jag saknar den vänskap jag hade med honom. Att prata om allt, att man kunde ringa när som på dygnet och berätta något. Samma sak gällde honom. Men nu går de ju som sagt inte längre. Våran vänskap har ju upphört. Så kan de gå. Nog pratat om honom också.
Ibland önskar jag faktiskt att jag hade en sån där snygg kille att bara se en film med och helt enkelt bara mysa. Inget sex eller hångel och sånt. Utan bara va. Tyvärr så hittar man inte sånna personer på träd inte.
Jag får leva vidare på mina drömmar jag har i mitt lilla huvud. Dom trivs så bra där.
Just nu längtar jag verkligen efter den 27 Mars. Detta är ju dagen då de är hela hallen. Jag längtar tills Fia kommer hem igen och styr upp lite i min vardag. Jag kan faktiskt göra sådant själv med. Men ibland är de bra att ha en Fia som kan styra och ställa lite. =) Hela hallen hoppas jag kommer bli så toppen de kan bli. Jag ska ha skit kul. Hade inte planerat något annat inte.
Nu skriker sängen efter mej, och mina ögon blir bara tyngre och tyngre. Blir att jobba imorgon från 9-21 och natt på lördag.Så på lördag kväll börjar jag 21- 09. Härligt de. Ha en toppen kväll.
Tjipp!!
Kommentarer
Postat av: Johan A Olin
Kram <3
Trackback
